Mitt intresse för bilar och hot rods

Skriven av on februari 2, 2017 in tbonecruisers - Kommentarer inaktiverade för Mitt intresse för bilar och hot rods

I denna bloggserie tänkte jag titta lite närmare på den bilgenre som vi kallar för hotrod, hur denna bilkultur uppstod, dess historia och en närmare titt på vilka bilar som bilbyggarna föredrar att använda sig av, för att bygga en av dessa ikoniska hot rods. Men först lite mer om mig och varför jag valt at skriva denna blogg.

Bilar är ett ämne som alltid legat mig varmt om hjärtat, ända sedan jag skaffade mitt körkort som 19 åring. Sedan dess har jag haft ett stort intresse för bilar, ju snabbare desto bättre precis som så många andra män. Intresset låg i att ha en bra kombination när det gällde bilen, att den skulle se bra ut men också att den skulle ”röra på sig” vilket för mig innebar ordentligt med vridmoment men inte nödvändigtvis en hög topphastighet eftersom det inte finns platser i Sverige där man kan köra 200+km/h. Min första riktigt roliga bil var en gammal Saab 99 Turbo från 1980. Detta var en gammeldags turbomaskin som innebar att man hade så kallat turbolagg vilket resulterade i att upp till 3000 varv var bilen som vilken annan bil som helst men vid 3000 och upp, kom den skjuten som ur en kanon då det var där som turbon började verka och all effekt kom då på en gång, i något som många kallar för ”ketchupeffekten”.

Uppleva min första hot rod

Det var i samband med detta som jag kom i kontakt med andra, likasinnade individer som också hade ett brinnande intresse för bilar. Många av dem var väl vad vi skulle klassificera som raggare, vilket innebar att dom körde någon form av amerikanska muskelbilar. Det fanns ett någon Dodge Charger, Plymouth Road Runner, Mustang fastback men också en gammal Ford t-bucket som personen hade renoverat och byggt om. Med byggt om så syftar jag på en utbytt motor mot en större, kraftfullare V8 som levererade närmare 500 hästkrafter. Personen i fråga var också klok, eftersom att han även hade uppdaterat både väghållning och framför allt bromsar, så att bilen inte bara höll sig på vägen utan också kunde stanna snabbt, något som var ett måste med så många hästar tillgängliga. Utöver detta hade han gjort om den lilla inredning som fanns som sätet och instrumentpanelen. Då det var en t-bucket så fanns det varken tak eller dörrar och detta tillsammans med den låga markfrigången gjorde att det kändes som om man satt på backen när han gav maskinen lite gas. Jag måste erkänna att det var lite läskigt stundom då man satt så exponerat men rädslan växlade snabbt till upphetsning och nöje, nöjet av att få chansen att uppleva en sådan magnifik bil.

Efter detta var jag såld, mitt intresse för amerikanska muskelbilar och hot rods hade aldrig varit större och än idag, över 20 år senare, brinner detta intresse väldigt starkt. Men då jag numera lever i Thailand, där det inte direkt finns ett överflöd av gamla amerikanska muskelbilar, mycket på grund av den 300% importskatt som finns på bilar, så får jag nöja mig med att surfa runt på nätet och kolla på videos på youtube. Men om ett par år, när mitt kontrakt här har löpt ut, då är det dags att återvända tillbaka till Sverige och återigen kunna uppleva dessa skönheter i verkligheten.

Kommentarer är stängda.